Kommer ihåg känslan när jag skrev detta inlägget. So bad.
Allt hände på 7 dagar.
"-Sandra gumman, du är för snäll det funkar inte i denna världen !"
After work med gamla gänget i dag.
Levern krampar, hjärnan vill dämpa ångesten
Ögonen svider, dagsljuset irriterar.
Händerna torra, armen blå.
"Jag var hos dig igår varför öppna du inte ?"
Mobilen ringer förmår mig inte att svara, saknar ord.
Hjärnan arbetar, kroppen nollställd
Hjärtat svider, känslorna borta.
Benen tung, kroppen sliten.
"-Va ?-Hjärta, hör du ens vad jag säger ?
-Tror inte de."
Magen skriker, matlusten borta.
Munnen torr, törsten är oändlig.
Fullt på klädd, kylan bitande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar