Satt och funder lite när jag körde hem. Lite funderinga kring livet, vänner och familj dök upp. Sånt som bara jag, kaosbarnet, monciciflickan tänker på.
Vad skulle hända om jag plötsligt dog ? Skulle folk sakna mig ? Jag vet att ni säger de är väl klart att vi kommer sakna dig men min största rädsla är faktiskt att folk kommer att gå vidare i livet trots att jag inte finns mer.
Jag menar Miss Hellgren skulle ju ta sitt jobb flytta och allt de där trots att jag dog. Och jag menar inte att hon inte ska göra de men ändå sjuk känsla. Hur skulle de bli med My ? Dagarna jag trots allt har kvar på jobb ? Hur skulle de bli ? Skulle dom lösa de ? Och isf hur ?
Sen fundera jag lite på kärleken. Tänkte tillbaka på mina förhållande. Dom som fakiskt betytt något. Vad är de som gick fel ? Vad var det jag gjorde som kunnat orsaka svek, förtvivlan och känslan av avskyhet ? Jag menar man är ju trots allt två. Tänkte lite på mitt senaste, och hur han saKta men säkert letar sig in i mitt liv igen. Och jag hatar de. Drömde om han och mig härom natten och jag fick panik när jag vaknade. Slängde iväg ett sms som löd med stora bokstäver något i stil med
HÖR ALDRIG AV DIG TILL MIG IGEN FATTAR DU ? Och jag kom och tänka på ett sms han skickat. Jag var ledsen och jag ville inte ha hans tröst, kramar och ord. Och då fick jag ett sms där de stod att han alltid tänker var min vän och när jag är mogen nog att ta vara på de skulle jag höra av mig.
Då är frågan är det de han tror nu ? Att jag mognat ? Och när jag tänker efter så har jag kanske de men jag skulle fortfarande inte vara hans vän. Han drog undan benen på mig ett par gånger och jag vill lov jag ligger än.
Sen var det den tunga biten. Familjen. Hur blir det med när jag flyttar ? Folk som känner mig vet att min mormor är min klippa här i livet. Och henne klara jg mig inte utan. Känner faktiskt mig lite av en bov när jag tänker på att jag ska flytta ifrån henne. Men samtidigt måste jag var ego och säg jag gör detta för mig själv. Jag och min syster snacka i måndags om livet. Hon är en jag fast i annan form. En jag med miljoner tankar, funderingar och stark vilja. Men hon har något som tar imot. Rädslan för vad folk ska tycka, säga och att dom kanske inte förstår. Min syster uttrycker sig i hemliga bilder och jag i text. Även om de inte blir så bra alla gånger.
Iaf, ska kolla runt lite i internetvärlden och för er som orkar kommer de nog ett lika långt inlägg till :)
Love S