Mitt 100:de inlägg tillägnas åt en man som har stått mig nära;
Peter Castor. Min mormors sambo som i dag dog i cancer.
Min dag började med ett samtal från sjukhuset. På med kläderna. Ringa mamma, moster och morbror. In i bilen. In på sjukhuset. Vi kom försent. Han hade tagit sitt sista andetag prick kl 05.00. Tre fucking jävla minuter efter vi kom. Han hade somnat in lungt och fint sa doktorn.
Alla grät. När vi väl hulkat färdigt var det bara till och titta i golvet. Ingen kunde möta någons blick. När vi gick in för att se honom hade jag sån ilska i kroppen. Jag ville bara fram och skaka om han, väcka han. Detta får inte ske, de ska inte ske. Inte nu, inte aldrig! På ett konstigt vis hata jag han. Han kan ju inte bara lämna oss, framför allt inte mormor sådär vind för våg.
Hem för att packa vid 09.00. Somnade i mammas säng. Vaknade kl 12.00. In i duschen på med kläderna. In i bilen. Hem alla till Sandby för att packa. Inser att tiden är knapp för att hinna till kl 16.00. In i bilen. In på sjukhuset. Min syster var med denna gången. Hon och jag kunde inte se på honom, på varandra eller på någon. Vi grät i flera långa timmar. In i kapellet på sjukhuset för att tända ett ljus. Skrev även en rad i boken framme vid altaret. In i bilen. Hem och packa. Mamma, Jag och syster fnissar, gråter , pratar och gråter ännu en gång.
In i bilen hem till lillebror. Ringer mormor som ska sitta ensam. Beställer mat och säger hejdå till lillebror. In i bilen. Ut till mormor för att kasta i sig äcklig kina mat. Titta lite på tven för att sen besluta sig för sängen.
En sak är säker detta är nog den jobbigaste och längsta dagen i mitt liv. So far.
"Peter Pan, du VAR/ÄR en riktig hjälte. Trots att vi inte varit vänner alla gånger har du betytt så otroligt mycket för mig. Du har varit min vän, min chef, min mormors själsfrände och en sjuhelvetse gubbe. Vila nu upp dig så ses vi på andra sidan. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och i min tanke. Mvh Sandra"
Love S
Gott nytt år
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar