Sitter hos mormor och har precis hjälpt henne att ta ner hennes sambo för trapporna. Ja så illa är det. På mindre än 2 veckor har han förvandlat från en pigg skit gubbe som varit versig i mellan åt men ändå haft ironin i rösten till en 90 årigmed rullator och ett närminne som en guldfisk. Satt i köket och fika med mormor vi grät och vi skratta om vart annat. Hon sa något till mig som jag uppskattar mer än något annt på denna jord, ögonen vattnas bara jag tänker på de igen.
-Sandra, jag kommer sakna dig superduper mycket. Jag har kanske inte sagt tack alla gånger men du är banne mig min klippa i stormen. Har sett de dom senaste dagaran att du har en konstig lung inverkan på P. Han vill inte ha hjälp men du ser han dom gångerna han kämpar med sin stolthet och plötsligt står du bara där och hjälper han. Och ni bytar tystnades blickar. Och han protestera inte för 5 öre. Önskar jag hade haft samma lungn. Jag har alltid sagt att du ska jobba med djur eller människor. Du har sån underbar inverkan på dom. Du är hård men rättvis på ett lent sätt. Och år du hjälpt till i skrylle. Med djuren. Sandra hur ska jag klara mig? Vem ska jag ringa när det kniper ? Är överlycklig för din skull detta är en jätte möjlighet. Men jag kan inte låta bli att var egoistisk. Jag behöver dig här, fast än jag inte vill något annat än att du åker. Glöm inte bort mormor, lova de !
Och så fortsatte de i 20 min till.
Hur skulle jag kunna glömma henne ? Jag grät så jag kunde inte få fram ett ljud. Efter en stunds kippande fick jag fram.
-Mormor, jag älskar dig.
Sen braka de loss, vi grät hejdlöst.
Love S
1 kommentar:
Jag har läst detta om och om igen, och jag gråter lika mycket varje gång.
Du är familjens klippa även om jag vet att du har varit med om mycket skit i ditt liv så är du verkligen världens bästa.
Du förtjännar verkligen det absolut bästa.
Jag älskar dig!
Skicka en kommentar