Vet ni? Förr fanns det en person i mitt liv som jag kunde ringa när som och prata med när som. Och jag kan inget annat säga att jag saknar honom. Ikväll var jag på väg, så himla nära, att ringa honom. Men jag kan inte. Han är den person som stått mig närmst men också den person som fått mig att må sämst många gånger. Han är den som svikit mig mest och även om han fått mig att skratta så tårana sprutata så är han den som fått mig att gråta som värst. Trodde relationer som våran skulle vara vllkorslösa. men icke.
Du lovade att du skulle hämta mig på motorcyckel på min avslutning i 4an, jag hade packat kläder och skor efter listan som jag hade i mitt huvud. Jeans, skor med lite klack (helst stövlar), handskat, evtuellt en mössa att ha under hjälmen och en lite tjockare vindjacka. Jag berättade för alla mina vänner att du skulle komma och alla tyckte att du var as cool. Jag var så stolt. Jag bytte om i kyrkan sen stod jag och vänta på dig i 50 minuter men du dök aldig upp. Du ringde inte ens och sa att du inte kunde komma. 2 timmar ringde du och meddela att något dyckt upp. Vet du vad? När jag kom tillbaka till skolan efter sommarlovet fråga alla varför jag ljög om att du hade motorcyckel. Jag glömmer aldrig de.
Du har ställt upp jag vet, men det är svek som dom här som gör att detta beslut kom till...
Love S

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar