måndag 21 mars 2011

Breaking Point

Tänker tillbaka på tiden i Stockholm, saker jag gjort och saker jag inte fått gjort. Men jag försöker dock fokusera på saker jag är nöjd över, saker jag lärt mig under de 2 år jag faktiskt stod på helt egna ben.

Har ni tänkt på att barns ögon tindrar när dom blir glada eller överraskade? Tänkte på de i dag. När sluta dom tindra? Eller är det bara min som slutat?

Vet ni var monchichiflickan kommer ifrån? Jag kommer ihåg att jag hade exakt samma känsla i kroppen då som jag har nu. Jag hade ångest över ungefär samma sak. Okej inte ångest men jag hade en frustration i kroppen som fick mig att vilja skrika. Jag var ute och gick med min, dåvarande, bästa vän. Vi pratade om himmel och jord men framför allt killar. Jag sa så att jag kände mig som en Monchichi, ni vet en sån där liten apa man hade när man va liten, och alla stoppade min tumme över allt utan att jag kunde göra ett skit.

I know it make no sense men för oss gjorde det. Och nu är jag där igen. Alla berättar för mig var jag sak stoppa tummen.

Min docka hette Flickan.

Love S

1 kommentar:

Hannan sa...

Some things never change... Hoppas allt löser sig till det bästa!

Körkort