Idag är en sån dag då man vaknar med oro ikroppen och kan inte sätta ord på vad det är. Livet går framåt med snabba steg men själv hinner man inte med. Jag vill ha det enkelt men väl ändå veta vad som gäller. Jag vill veta om jag kan flörta hej vilt, hångla med den snygga killen i baren eller om det är vi två. Och varje gång jag fråga är det ett dåligt tillfälle.
Du är full, jag är full, du är bakis eller så är du trött. Plötsligt en dag när jag säger att jag vill prata om de. För jag har fått känslor för dig och jag vill veta vad som gäller. Om du känner det samma eller om du bara leker.
Visste att denna dagen skulle komma. Jag hatar de, jag hatar att inte veta. Jag har underbart kul med honom kan vara mig själv. Han försvar min Skånska och min otränade häck. Han säger att han saknade mig när jag var i Skåne. Vad ska jag tolka de som ? Och är de allt ? Behöver jag mer ?
Våren har iaf kommit till Stockholm, jag dricker en sommar drink mendans Sambo läser sin gamla dagbok. Varför inte bara vara nöjd med det jag har. Varför hela tiden vilja ha något mer. Dumma, dumma samhälle som fått allt i singular till att bli något dåligt. För vänner räknas inte. Måste man leva i plural för att bli lycklig ?
Love S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar