Igår fick jag ta ett beslut som gör att mitt hjärta håller på att gå i tusen bitar. Jag måste avliva Nova. Först och främst för att hennes beteende inte är som det borde och för att hon har en luftburen allergi som gör att hon kommer behöva gå på cortison resten av hennes liv. Att behöva gå på cortison hela sitt liv för att inte ha ont eller klia sig är inget liv. Dessutom påverkar hennes klåda hennes humör. Inte för att hon har varit dum mot oss men man märker de. Tar man henne över det örat som är mest utsatt så uttrycker hon obehag.
Dock så igår skulle hon vakta gräsmattan där vi brukar vara och det sluta med att hon fick tag i hans jacka. Detta var ett beteende jag inte sett förut. Visst hon har skällt på folk som gått förbi innan men på avstånd. Nu var hon nära, svansen mellan benen och hon visade tänderna. Hennes rädsla tog över till en aggressivitet En aggressivitet som är farlig. Det känns sjukt att skriva att min älskade Nova skulle vara farlig. Att min kelgris som just nu har huvudet i mitt knä och tittar förundrade på mig.
Ja, jag vet det är svårt att ta hand om ett djur som farit illa tidigare. Men hon har växt i hennes personlighet. Från att vara osäker till att vara nyfiken och lekfull. Men nu är vi där igen, hon har blivit osäker fast denna gången lite mer på ett kaxigt sätt. När vi precis fått henne drog hon sig undan nu springer hon fram till folk.


Jag menar hon var livrädd för M i början, två gånger kom han och hälsa på med godis och dom blev bästa vänner.
Love S